Födelsedagsmiddag
I övrigt händer det inte så mycket för mig men destomer för Johannes.
I bland snurrar livet för fort, men det kan nog vara bra.
Känslan
En dag som denna är det lätt att tappa modet. Lektionerna gick bra idag men känslan av att inte räcka till har inte försvunnit.
Jag vill verkligen göra mitt bästa i allt jag gör och ibland då är man helt enkelt inte i form. Alla mina leder gör så sjukt ont att jag inte ens kan förbise det. Jag kan inte tänka på något annat. Min förhoppning är att det gått över tills i morgon men man kan aldrig vara för säker.
Det känns konstigt att inte kunna fokusera på det man älskar. Jag trivs så fantastiskt bra på SFI så att jag hoppas att detta inte påverkar något. I nuläget känner jag inte igen mig själv så förmodligen gör ingen annan heller det.
Gud, ge mig styrka.
Och min värld snurrar för fort...
Jag vet inte om det är viktigt
det kommer över mig ibland
Vem är du...
Jag vet inte om detta beror på att Johannes är borta men om det inte blir bättre i morgon vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner mig så loj, trött och irriterad.
I morgon ska jag försöka:
1. Gå upp tidigt.
2. Jogga
3. Äta frukost, lunch och middag.
4. Gå och sova i tid.
Jag saknar Johannes som en tok, men jag måste ju kunna klara mig själv också. Eller hur?
Scito te Ipsum
Vardagen.
Jag hoppas på att känslorna ska släppa taget om mig och att jag inte är allt för odräglig mot mina nära och kära. På söndag kommer Cillan och det ska bli jättetrevligt. Vi ska bland annat åka på julmarknaden och på måndag ska vi pyssla.
Jag hoppas att det känns bättre snart...
Att fånga en fjäril.
Helt underbart.
Att tappa greppet om en fjäril...
Det har inte varit lätt. Det är inte lätt. Det är mycket som händer i mitt liv och det mesta är jobbigt och jag har svårt att se någon mening i att jag möter dessa motgångar men Johannes är ett sådant fantastiskt stöd. Ärligt talat vad jag inte vad som skulle hända om jag inte hade honom i mitt liv. Det är evinnerligt svårt att söka det goda i allt som sker när man bara önskar att saker och ting ska gå vägen.
Du är den starkaste man jag någonsin träffat, J. Du är smart, ömsint och ärlig. Jag är säker på att en bit av mitt hjärta finns i ditt. Det är jag helt säker på.
Det är dagar som idag som jag förlorar fotfästet. Jag är ledsen för att jag inte alltid kan visa min så stark som jag egentligen är. Förlåt för att jag ibland blir en liten, ledsen flicka som behöver stöd.
Det är fortfarande svårt, otroligt svårt men jag ska inte fastna i detta. Det är mycket som händer i mitt liv. Gå bredvid mig på livets väg, J. Jag behöver en följeslagare. Inte en ledare och inte en efterföljare.
Life isn't about waiting for the storm to pass...
it's about learning to dance in the rain.
-Scito te Ipsum
Vila i tron om ...

Allt faller. Förr eller senare faller allt.
Följande saker har hänt under de senaste månaderna.
Jag har opererat bort min blindtarm, pappa har fått en blodpropp i benet, mamma har halkat och Måns har dött.
Vidare har kylskåpet gått sönder, en spisplatta har slutat funka och så har det börjat droppa under diskbänken. Eller, det har rättare sagt droppat en längre tid vilket orsakat en vattenskada. Yeah.
Jag ska skriva en omtenta i språkhistoria på fredag. Jag tycker att det borde gå vägen efter allt elände, men jag vet att ingenting kommer gratis. Jag tänkte bara att jag skulle få skriva av mig lite och eftersom det var ett bra tag sedan jag skrev här tyckte jag att det var dags.
En bra sak som skett är dock att jag kommer flytta ner till Lund efter jul. Wohoo. Allt kan ju inte falla i bitar!
Dock måste man ju försöka se något bra i allt som sker. Men det är lite svårt ibland. Dessutom gillar jag inte när allt sker på samma gång.
Jag har dessutom väldigt mycket att göra och jag har lite svårt att få ändan ur vagnen ibland.
C-uppsats i engelskan
samt
Tre uppgifter i Svenskan
Snart kommer Joy hem dock och det ska bli så otroligt skönt. Det känns alltid lättare när han är med.
Snart ska jag iväg till kyrkan för att öva inför kvällens Luciagudstjänst!
-Scito te ipsum
Söndagkvällsförvriden?
Jag har druckit Thaiti te, saknad Joy och pluggat som en torsk. Snart ska jag i väg och simma, trots att jag egentligen inte borde. Det kan dock finnas någon form av sanning i att man bli piggare om man rör på sig. Det vore kul..
I övrigt händer det inte så mycket. Jag ska på körresa till Stockholm den 5/11 till den 8/11. Veckan därpå åker jag till Lund.
Tentapluggandet fortsätter efter träningen då jag har tenta i språkhistoria på tisdag... yeaah. Jag kan dock inte göra mer än jag kan har jag börjat inse även om jag är stressad över att jag inte kan lära mig allt.
En gammal lärare frågade mitt klass på gymnasiet om vi trodde att våra hjärnor fungerade som Homer Simpsons och jag var nog den enda som trodde att det var så. Det vill säga att när man lär sig någonting nytt, så puttar hjärnan ut någonting man lärt sig förut.
Det är inte lätt att vara jag. :D
Kväll
Ibland tycks det mig självklart att det är på det viset, men desto svårare att leva efter devisen. Jag har svårt att rycka upp mig. Ibland är det svårare än vanligt.
Jag saknar min kära vän.
Men jag vet hur viktigt det är att fokusera på skolan just nu när det är så mycket att göra.
Nu ska jag ta min dagliga promenad. Kanske skriver mer senare ikväll. Och om jag inte gör det så får jag önska er en trevlig kväll!
Joy
Jag saknar
Det är inte länge sedan vi sågs, men det känns som tre evigheter sen
Jag saknar
Allt finns i honom, allt finns där
Jag saknar
I honom har jag funnit allt jag sökt
och från djupet av mitt hjärta kan jag säga att jag inte vill att han ska gå
Jag vill snarare att han ska stanna för alltid.
Jag väntar på den dagen då jag bara kan slänga mig i hans armar och ge honom, hela mig
Allt som är jag
Det är nära nu, men jag är fortfarande rädd för att bli sårad, trots att jag vet att sånt
tillhör det förgångna
Jag älskar honom fullkomligt och jag vet att han älskar mig
Jag älskar
Insikt.
Om man inte lever nu, kommer man aldrig kunna leva. Jag och min älskade Johannes, har tagit ett viktigt beslut och det gör mig så glad.
Jag vill inte skriva mer, för att det bör komma som en överraskning.
Vi enades om att det var fantastiskt och skrek TACK!
till gud, till livet
och till oss själva.
En vecka i Lund.
I övrigt var vi och hälsade på Mimma och Fanny. Veckan innehöll även lite plugg och en massa mys. Jag hann med att bli förkyld också. Men misströsta ej, jag har inte haft någon feber och inget tryne har jag fått heller så det är antagligen bara en fanlig förkylning.
Ikväll blir det träning; intensivgymnastik för att vara exakt. Jag är trots allt lite förkyld så jag ska försöka ta det lungt.
På lördag fyller jag 22 år och ska träffa Linnéa. I övrigt händer det inte så mycket. Jag ska mest ta det lungt, plugga och träna i veckan.
Mitt hjärta slår lite långsammare igen. Jag önskar att jag kunde flytta till Lund nu och leva närmare min finaste. Men efter jul ska jag förhoppningsvis flytta ner och bli "skåning". Det skulle kännas hur kul som helst om jag kunde bo där han bor. Människorna där är så grymt trevliga och miljön är relativt lugn. Passar mig bra.
Dessutom har jag hittat tillbaka till Gud. Känner Hans närvaro väldigt väldigt tydligt just nu och det är så skönt.
Snart ska jag iväg och träna så nu tänkte jag avrunda. Ska än en gång försöka komma igång med bloggandet och skriva lite mer frekvent.
