Födelsedagsmiddag

Igår firades min födelsedag lite i förskott. Johannes, mamma och pappa var här och vi åt helt fantastisk mat. Toastskagen till förrätt, moule et frites till varmrätt och den vanliga födelsedagstårtan. Det var fantastiskt gott och det märktes att alla gjort sig till och tänkt på mig. Dessutom fick jag två saker jag önskat mig. En termoskopp och ett skydd till iphonen. Överraskande var biljetten till invigningen av den nya orgeln i Piteå. Det blir säkert jättetrevligt. Nästa helg kommer Cillan och det ska bli så trevligt. Det var länge sedan jag fick träffa henne. Allt för länge.

I övrigt händer det inte så mycket för mig men destomer för Johannes.

I bland snurrar livet för fort, men det kan nog vara bra.

Känslan

En dag som denna är det lätt att tappa modet. Lektionerna gick bra idag men känslan av att inte räcka till har inte försvunnit.


Jag vill verkligen göra mitt bästa i allt jag gör och ibland då är man helt enkelt inte i form. Alla mina leder gör så sjukt ont att jag inte ens kan förbise det. Jag kan inte tänka på något annat. Min förhoppning är att det gått över tills i morgon men man kan aldrig vara för säker.

Det känns konstigt att inte kunna fokusera på det man älskar. Jag trivs så fantastiskt bra på SFI så att jag hoppas att detta inte påverkar något. I nuläget känner jag inte igen mig själv så förmodligen gör ingen annan heller det.

Gud, ge mig styrka.




Och min värld snurrar för fort...

Jag vet inte om det bara är jag som ibland tröttas ut av livet. Denna sommar har varit så fylld av saker och ting att jag egentligen inte hunnit andas än. Mestadels handlar det om trevliga saker men jag har på något vis stått utanför och kikat in på mitt eget liv. Inte riktigt närvarande, inte riktigt med.


Jag vet inte om det är viktigt
det kommer över mig ibland

Vem är du...

I morse när jag vaknade kändes allt så konstigt. Jag ville inte gå upp ur sängen och jag kom inte på någon bra anledning till att gå upp heller. Sedan, efter att jag legat kvar i sängen i en timme eller två trots att jag var vaken, gick jag upp och duschade. Jag fick dock inte i mig någon frukost förrän kl 11. Men efter den katastofala starten på morgonen artade dagen sig ganska så bra och jag lyckades skriva ett par sidor på uppsatsen faktiskt.

Jag vet inte om detta beror på att Johannes är borta men om det inte blir bättre i morgon vet jag inte vad jag ska göra. Jag känner mig så loj, trött och irriterad.

I morgon ska jag försöka:

1. Gå upp tidigt.
2. Jogga
3. Äta frukost, lunch och middag.
4. Gå och sova i tid.



Jag saknar Johannes som en tok, men jag måste ju kunna klara mig själv också. Eller hur?




Scito te Ipsum

Vardagen.

Ibland hinner vardagen ikapp en. Och känslorna. Världen snurrar för snabbt och man vill bara hoppa av. Det är mycket nu bara. Det är sällan så illa som det känns dock... men man måste få känna sig såhär ibland trots allt. I morgon ska jag upp tidigt och plugga och sen åka i väg och träna kl 10.

Jag hoppas på att känslorna ska släppa taget om mig och att jag inte är allt för odräglig mot mina nära och kära. På söndag kommer Cillan och det ska bli jättetrevligt. Vi ska bland annat åka på julmarknaden och på måndag ska vi pyssla.



Jag hoppas att det känns bättre snart...

Att fånga en fjäril.

Jag är så lycklig och att livet med Johannes börjat känns så underbart. Det känns obeskrivligt bra och allt eftersom dagarna går, börjar jag tro att livet är perfekt när man får leva med den man man i hjärtat vill leva med. Självfallet kommer jag, precis som alla andra, även fortsättningsvis stöta på prövningar ibland, men nu när vi är två vet jag att jag kommer kämpa på och även få stöd av min vackraste.
Bröllopsdagen var sagolik, allting flöt på och ingenting gick åt skogen. Allt löste sig hur bra som helst och det finns så många som jag vill tacka för det. Och det brukar väl i regel vara så att i alla fall någonting går snett, men ingenting strulade till sig. Till och med bilen, som ibland konstrar lite, skötte sig och startade på första försöket. Sol fick vi, trots att den 10/7 var regnig fram till det kritiska ögonblicket då vi skulle lämna föräldrahemmet för att ta oss till kyrkan för vigsel.
Fotografen Petra var väldigt duktig och fick fotograferingen att kännas naturlig. Jätteduktig fotograf. Det ska bli spännande att se bilderna så småningom.
Precis i detta nu kommer en stor fjäril inflygandes där jag sitter och skriver. Måste assistera herr Fjäril så att han kommer ut igen.
.


Helt underbart.

Tänk att få älska någon som jag älskar Johannes.
Planeringen inför bröllopet går bra och det mesta har vi nog tänkt på. Själva vigseln känns så rätt också och jag hoppas att våra gäster kommer "känna igen" oss när det gäller val av psalmer och annat. Jag ser det så tydligt i allafall och hoppas på att Johannes gör det också.
I morgon kommer mamma hit ner till Lund och det ska bli väldigt trevligt. Vi ska försöka bjuda henne på en god, hemlagad middag.
I övrigt har jag äntligen skickat in min c-uppsats i engelska c och så. Det kändes som om en sten föll från mitt hjärta och mina axlar.
Vad gäller saker och ting i övrigt så händer det inte så mycket förutom att jag och Johannes beslutat oss för att bli Bodensare igen och faktiskt fått en lägenhet i Boden f.r.o.m 1/6. Ser fram emot det otroligt mycket även om det känns lite tråkigt att flytta från fina Lund.
Johannes, vad kan jag säga mer än att jag älskar dig. Vi har en spännande framtid framför oss och det finns ingen annan i världen jag skulle vilja dela den med!
Simma lugnt.

Att tappa greppet om en fjäril...

Det har inte varit lätt. Det är inte lätt. Det är mycket som händer i mitt liv och det mesta är jobbigt och jag har svårt att se någon mening i att jag möter dessa motgångar men Johannes är ett sådant fantastiskt stöd. Ärligt talat vad jag inte vad som skulle hända om jag inte hade honom i mitt liv. Det är evinnerligt svårt att söka det goda i allt som sker när man bara önskar att saker och ting ska gå vägen.

Du är den starkaste man jag någonsin träffat, J. Du är smart, ömsint och ärlig. Jag är säker på att en bit av mitt hjärta finns i ditt. Det är jag helt säker på.
Det är dagar som idag som jag förlorar fotfästet. Jag är ledsen för att jag inte alltid kan visa min så stark som jag egentligen är. Förlåt för att jag ibland blir en liten, ledsen flicka som behöver stöd.

Det är fortfarande svårt, otroligt svårt men jag ska inte fastna i detta. Det är mycket som händer i mitt liv. Gå bredvid mig på livets väg, J. Jag behöver en följeslagare. Inte en ledare och inte en efterföljare.



Life isn't about waiting for the storm to pass...
it's about learning to dance in the rain.






-Scito te Ipsum


Vila i tron om ...

Jag måste lära mig och våga vila i att Johannes finns hos mig för att han älskar mig. Han finns hos mig för att han vill vara hos mig och med mig. Jag kan sällan förstå hur han kan välja en sån som mig, men kanske ska jag inte förstå det utan bara acceptera att det är så.
När jag kan acceptera detta kanske jag kan ge hela mig till honom. Jag måste ge honom allt som är jag. Allt jag hatar hos mig själv, allt jag skäms över, allt jag är stolt över. Jag måste våga låta honom se allt det jag vill dölja och även det som jag vill visa upp.
Ibland blir inte saker som det var tänkt och ibland kan det kännas svårt. Jag måste våga se mig som jag verkligen är för jag vet att han inte vill något hellre.
Jag skulle vilja bryta upp min bröstkorg för att visa dig vad och vem jag är och vad jag verkligen känner.
Ord som används för ofta blir nötta och kan förlora sin mening. Allt jag vill är att våga berätta allt det där jag aldrig vågar säga. En dag kanske jag vågar och med Guds hjälp kanske den dagen inte är så långt borta.
Scito te ipsum

Allt faller. Förr eller senare faller allt.

Följande saker har hänt under de senaste månaderna.

Jag har opererat bort min blindtarm, pappa har fått en blodpropp i benet, mamma har halkat och Måns har dött.

Vidare har kylskåpet gått sönder, en spisplatta har slutat funka och så har det börjat droppa under diskbänken. Eller, det har rättare sagt droppat en längre tid vilket orsakat en vattenskada. Yeah.

Jag ska skriva en omtenta i språkhistoria på fredag. Jag tycker att det borde gå vägen efter allt elände, men jag vet att ingenting kommer gratis. Jag tänkte bara att jag skulle få skriva av mig lite och eftersom det var ett bra tag sedan jag skrev här tyckte jag att det var dags.

En bra sak som skett är dock att jag kommer flytta ner till Lund efter jul. Wohoo. Allt kan ju inte falla i bitar!


Dock måste man ju försöka se något bra i allt som sker. Men det är lite svårt ibland. Dessutom gillar jag inte när allt sker på samma gång.


Jag har dessutom väldigt mycket att göra och jag har lite svårt att få ändan ur vagnen ibland.

C-uppsats i engelskan

samt

Tre uppgifter i Svenskan

Snart kommer Joy hem dock och det ska bli så otroligt skönt. Det känns alltid lättare när han är med.





Snart ska jag iväg till kyrkan för att öva inför kvällens Luciagudstjänst!



-Scito te ipsum





Söndagkvällsförvriden?

Ja, mer eller mindre.
Jag har druckit Thaiti te, saknad Joy och pluggat som en torsk. Snart ska jag i väg och simma, trots att jag egentligen inte borde. Det kan dock finnas någon form av sanning i att man bli piggare om man rör på sig. Det vore kul..

I övrigt händer det inte så mycket. Jag ska på körresa till Stockholm den 5/11 till den 8/11. Veckan därpå åker jag till Lund.

Tentapluggandet fortsätter efter träningen då jag har tenta i språkhistoria på tisdag... yeaah. Jag kan dock inte göra mer än jag kan har jag börjat inse även om jag är stressad över att jag inte kan lära mig allt.

En gammal lärare frågade mitt klass på gymnasiet om vi trodde att våra hjärnor fungerade som Homer Simpsons och jag var nog den enda som trodde att det var så. Det vill säga att när man lär sig någonting nytt, så puttar hjärnan ut någonting man lärt sig förut.




Det är inte lätt att vara jag. :D



-Scito te ipsum


Kväll

Vi människor klagar ofta över att de goda dagarna är så få och de onda så många, och oftast gör vi det med orätt. Om vi i stället öppnade vårt hjärta för allt det goda som Gud beskärt oss varje dag, så skulle vi också äga kraft nog att bära de onda dagarna när de kommer.



Ibland tycks det mig självklart att det är på det viset, men desto svårare att leva efter devisen. Jag har svårt att rycka upp mig. Ibland är det svårare än vanligt.

Jag saknar min kära vän.
Men jag vet hur viktigt det är att fokusera på skolan just nu när det är så mycket att göra.


Nu ska jag ta min dagliga promenad. Kanske skriver mer senare ikväll. Och om jag inte gör det så får jag önska er en trevlig kväll!


Joy

Att vakna upp ensam utan hans vackra ansikte bredvid mig, börjar göra allt för ont
Jag saknar

Det är inte länge sedan vi sågs, men det känns som tre evigheter sen
Jag saknar

Allt finns i honom, allt finns där
Jag saknar

I honom har jag funnit allt jag sökt
och från djupet av mitt hjärta kan jag säga att jag inte vill att han ska gå
Jag vill snarare att han ska stanna för alltid.

Jag väntar på den dagen då jag bara kan slänga mig i hans armar och ge honom, hela mig
Allt som är jag
Det är nära nu, men jag är fortfarande rädd för att bli sårad, trots att jag vet att sånt
tillhör det förgångna

Jag älskar honom fullkomligt och jag vet att han älskar mig
Jag älskar





Insikt.

Jag har lärt mig någonting om att leva. Det gäller att leva i nuet. Man får aldrig aldrig aldrig, tänka tillbaka på det som varit. Det som varit dåligt åtminstone.

Om man inte lever nu, kommer man aldrig kunna leva. Jag och min älskade Johannes, har tagit ett viktigt beslut och det gör mig så glad.

Jag vill inte skriva mer, för att det bör komma som en överraskning.


Vi enades om att det var fantastiskt och skrek TACK!

till gud, till livet
och till oss själva.

En vecka i Lund.

Jag är hemma igen, från en fullkomligt underbar vecka i Lund. Dagen när jag kom firades min födelsedag. Han överraskade mig, med brinnande ljus, sallad och prinsesstårta. Han är alldeles underbar. Senare på kvällen gick vi på bio. Vi såg Inglorious Basterds, vilket faktiskt var en riktigt bra film. Jag blev faktiskt lite förvånad.

I övrigt var vi och hälsade på Mimma och Fanny. Veckan innehöll även lite plugg och en massa mys. Jag hann med att bli förkyld också. Men misströsta ej, jag har inte haft någon feber och inget tryne har jag fått heller så det är antagligen bara en fanlig förkylning.

Ikväll blir det träning; intensivgymnastik för att vara exakt. Jag är trots allt lite förkyld så jag ska försöka ta det lungt.

På lördag fyller jag 22 år och ska träffa Linnéa. I övrigt händer det inte så mycket. Jag ska mest ta det lungt, plugga och träna i veckan.

Mitt hjärta slår lite långsammare igen. Jag önskar att jag kunde flytta till Lund nu och leva närmare min finaste. Men efter jul ska jag förhoppningsvis flytta ner och bli "skåning". Det skulle kännas hur kul som helst om jag kunde  bo där han bor. Människorna där är så grymt trevliga och miljön är relativt lugn. Passar mig bra.

Dessutom har jag hittat tillbaka till Gud. Känner Hans närvaro väldigt väldigt tydligt just nu och det är så skönt.

Snart ska jag iväg och träna så nu tänkte jag avrunda. Ska än en gång försöka komma igång med bloggandet och skriva lite mer frekvent.





-Scito te ipsum

Ett farväl...

Jag kan erkänna att det känns lite tungt. Det kan jag erkänna utan att ens fundera på det. Vi har haft en fantastisk sommar. Det dröjer bara en vecka tills jag åker till honom men det känns lite tungt att sommaren är slut...


Om en vecka får jag dock träffa honom igen. En hel vecka. 


Jag önskar att det inte skulle kännas så tungt, men det gör det tyvärr. Har svårt att tänka på någonting annat än att han åker imorgon. Det är så mycket som jag skulle vilja säga honom som jag som vanligt inte finner ord för. Jag finner inte ord för någonting just nu. Därför blir detta inlägg lite märkligt kanske.


När jag fått ordning på mina tankar och mina ord, återkommer jag. 


Man måste säga hejdå för att kunna säga hej igen. 

Fotboll

Tänk att jag till och med kan uppskatta att spela fotboll med Johannes (och hans familj). Jag älskar honom så sjukt mycket och jag uppskattar all tid jag får med honom nu när han är hemma över sommaren. Tiden har dessvärre gått fort. Juni passerade med ljusets hastighet och första halvan av juli har också gått fort. Vi kommer dock, dessvärre bli bortskämda med att få vara med varandra och det kommer säkert bli ännu svårare än förra sommaren att skiljas åt. Men men, vi vet ju att det förhoppningsvis bara handlar om en termin till. Sen är tanken, den verkliga, otroligt magnifika tanken att jag ska flytta "hem". You know; home is where the heart is. 

Det blir inte ett särskilt långt inlägg men dock. Snart slutar jag jobba också (well, 7/8) och då ska jag och Joy bo i stugan. Det ska bli så grymt skönt alltså och jag ser det i alla fall som en förberedelse inför hösten.


Tänk att jag till och med kan uppskatta att spela fotboll. Jag uppskattar allt jag får göra med dig. Du är så älskad, darling. Mycket mer än jag har intellekt och språklig förmåga för att kunna beskriva rättvist. 

London

Fredagen den 12/6 lurade Johannes iväg mig till London. Jag hade mina aningar men han teg som muren. När vi var på Arlanda blev jag mer säker och då föreslog han att jag skulle växla till mig lite pund. Han visste att jag ville åka tillbaka och resan var mestadels underbar men också omtumlande. Jag har aldrig slungats så hastigt mellan fullkomlig eufori och total ilska.






God, gather and turn my thoughts to you
With you there is light, do not forget me
With you there is help and patience
I do not understand your ways,
but you know the way that is mine.



Under ett träd i Hyde Park bytte vi ringar och även om vi varit förlovade sen den 22/2 så känns det som om det är mer verkligt nu. Jag älskar dig, Johannes och det finns så otroligt mycket som jag skulle vilja säga dig, but I will put it  like this. Du ÄR den jag sökt och längtat. Det som tidigare var en försiktig undran, har blivit ett konstaterande. Det är dig jag ska dela mitt liv med, det är jag säker på.



 
Om vi vandrar tillsammans med öppna ögon och frimodig blick om vi vågar trotsa vår rädsla om vi vågar satsa våra liv om vi vågar se hinder, gå över eller gå runt, kan vi tillsammans bana vår egen väg där vi vandrar sida vid sida inte påträngande klängande, inte tyngande varandra men stödjande som eken och cypressen inte för nära med egen rymd men alltid där för varandra.


Trots ganska få dagar i London, hann vi med en hel del. Vi har sett mycket. Big Ben, Tate Modern och British Museum är bara några av sakerna. Självfallet var vi på Harrods, såg Big Ben och promenerade runt en massa. Men, självklart var den fullbordade förlovningen det bästa. Helt klart. Det är utan tvekan det största och bästa som hänt mig....





Bävrar och Göteborg...

Jag blir så trött och om jag får höra ett ord till om bävrar då håller jag andan tills jag blir blå! Och nej, jag har aldrig varit i Göteborg förutom på tågstationen och nej, det räknas inte. Tjolöholm är inget ställe jag varit på och jag vill helst aldrig åka dit.

Boden ligger inte 3km från Göteborg och man kan inte stiga upp ur sängen kl 16:75. Gah!
Det är inte hennes fel, jag vet... men det ÄR så jobbigt. Nåväl, jag är ledig i två veckor nu så då kan jag ju kanske vila mig lite och peppa upp mig så att jag har bättre tålamod.




Nu ska jag på spinning för att släppa mina frustrationer!



Leve bävrarna...



Fri som en fågel.

Nu är VFU:n över för denna gång och det känns faktiskt väldigt tråkigt. Dessutom är även sista kursen i AUO 2 snart slut, yay.

Jag ska alldeles strax börja plugga. Senare idag ska jag eventuellt med Linnea till StepIn för att få en gratis träningsvecka. Känns också grymt bra. Spinning here I come..

Det är även körövning ikväll inför gökottan som är i morgon kl 08:00. Annars händer det väl inte så himla mycket. Vi åker till stugan på fredag och så ska jag äta middag med Linnea på Lördag. Det ska bli riktigt roligt.


Jag älskar dig, Joy. Faktiskt mer än någonsin.


Tidigare inlägg