Eftertanke
EFTERTANKE
Jag tror på tvivlet.
Tvivlet är all kunskaps grund och all förändrings motor.
Tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning.
Den som tror utan att först tvivla är en jublande dumskalle och en klingande cymbal.
Och den som tror utan att samtidigt tvivla är en föga mindre jublande dumskalle
och en föga svagare klingande cymbal.
Tron kan försätta berg men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen.
Jag tror även på tvivlet efter detta, tvivlet som ständigt
rättar till ständigt ställer frågor och skaffar svar på frågorna i evigheters evighet.
Tvivlet förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna,
och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen,
den skall försvinna.
Ty vår kunskap är ett styckverk.
Om jag talade både människors och änglars tungomål
men icke hyste tvivel, så vore jag allenast en ljudande
malm och en klingande cymbal.
Tvivlet är tåligt och milt. Tvivlet avundas icke,
tvivlet förhäver sig icke, det uppblåses icke.
Det skickar sig icke ohöviskt,
det söker icke sitt, det förtärnas icke,
det hyser icke agg för en oförrätts skull.
Det gläder sig icke över orättfärdigheten, men har en glädje i sanningen.
Det fördrager allting, det tror allting, det hoppas allting, det uthärdar allting.
Så bliva de då beståndande, tron hoppet, tvivlet, dessa tre; men störst bland dem är tvivlet.
Eller om det var kärleken. Nu blev jag osäker igen. Tusan järnvägar också.
Sannerligen säger jag eder? (Tage Danielsson)
Jag tror på tvivlet.
Tvivlet är all kunskaps grund och all förändrings motor.
Tvivlet är till yttermera visso trons förutsättning.
Den som tror utan att först tvivla är en jublande dumskalle och en klingande cymbal.
Och den som tror utan att samtidigt tvivla är en föga mindre jublande dumskalle
och en föga svagare klingande cymbal.
Tron kan försätta berg men tvivlet kan sätta tillbaks dem igen.
Jag tror även på tvivlet efter detta, tvivlet som ständigt
rättar till ständigt ställer frågor och skaffar svar på frågorna i evigheters evighet.
Tvivlet förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna,
och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen,
den skall försvinna.
Ty vår kunskap är ett styckverk.
Om jag talade både människors och änglars tungomål
men icke hyste tvivel, så vore jag allenast en ljudande
malm och en klingande cymbal.
Tvivlet är tåligt och milt. Tvivlet avundas icke,
tvivlet förhäver sig icke, det uppblåses icke.
Det skickar sig icke ohöviskt,
det söker icke sitt, det förtärnas icke,
det hyser icke agg för en oförrätts skull.
Det gläder sig icke över orättfärdigheten, men har en glädje i sanningen.
Det fördrager allting, det tror allting, det hoppas allting, det uthärdar allting.
Så bliva de då beståndande, tron hoppet, tvivlet, dessa tre; men störst bland dem är tvivlet.
Eller om det var kärleken. Nu blev jag osäker igen. Tusan järnvägar också.
Sannerligen säger jag eder? (Tage Danielsson)
Hjälp mig Gud
Till dig , min gud, kommer jag med min
hunger och min oro, min längtan och mitt hopp.
Möt mig med din godhet och mätta mig med den frid
som din närvaro skänker, så att jag kan glädja mig åt
livet och prisa dig för att jag finns till!
hunger och min oro, min längtan och mitt hopp.
Möt mig med din godhet och mätta mig med den frid
som din närvaro skänker, så att jag kan glädja mig åt
livet och prisa dig för att jag finns till!
Ibland måste man fråga sig var det egentligen är man håller på med. Man måste ifrågasätta sina tankebanor och försöka tänka om. Jag är lycklig över att jag är tillsammans med den unga mannen i Lund, jag är lycklig över att skolan har funkat, att jag börjat träna efter ett ganska långt upphåll och att det fungerar hemma. Men vad tänker jag i stället? Jo, att allt är fel. Jag ska förändra det här, men jag behöver din hjälp Gud.
Jag skrev igår. Det var inte så mycket som skrevs men jag tänkte skriva ner en liten del
"En dag fylld av tankar om livet och existensen. Vill Gud verkligen att jag ska vara såhär, göra det jag gör. Vill han att jag ska ha de människorna jag har i mitt liv? Jag är vilsen. Jag famlar i mörkret efter hans hand /.../"
Livet är omtumlande och det är ingen hemlighet. Kärleken är omtumlande och den fullkomliga kärlek jag känner nu är omtumlande och alldeles underbar. Man måste ju kunna tillåta sig själv att ha sådana här perioder, men man måste också se till att dem tar slut så man kan se på saker med nya ögon. Det är skönt. Jag ser just nu ganska klart och jag vet att livet är grymt härligt. Med Guds hjälp kommer det fortsätta vara såhär bra .
Johannes, du är färgen i filmen om mitt liv.
Veckan från...
Den här veckan har varit fruktansvärd och jag är så uppe i varv att jag sover dåligt vilket självklart resulterar i att jag får ont i huvudet och är lättirriterad. I onsdags gjorde jag lingvistiktentan, idag fick jag min B-uppsats ur världen. Det är dock inte slut där. I morgon är det redovisning i svenskan, på lördag är det tenta i översättning och på söndag ska jag lämna in en uppgift i svenskan. Ibland undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet, men jag måste väl ha i åtanke att det är slutet av terminen. Hursomhelst, det har gått helt ok denna termin, inte så bra som det kunnat gå om jag bara hade engelskan att tänka på, men helt godkänt.
Jag längtar tillbaka till London. Och jag längtar till Lund också. Inte förrän den 20/2 kommer jag att få träffa mitt hjärta. Det är skönt att längta dock.
Jag håller på att grädda kladdkaka så jag ska springa i väg snart. Jag utlovade dock en uppdatering så här är den :)
Julen och nyåret var det bästa någonsin, helt utan tråkigheter. På julafton sjöng jag i kyrkan med Living Spirit och deltog i det Alternativa Julfirandet på församlingsgården. Det var mycket trevligt och så efter kl 16 firade jag hemma med mamma och pappa. I övrigt var vi jag och Johannes i stugan och även om vi båda borde ha pluggat under julen avstod vi och ingen av oss ångrar det (tror jag i alla fall, jag vet att jag inte gör det). Att få vara med Johannes förgyller mitt liv och min tillvaro på ett sätt som jag inte trodde någon kunde. Jag älskar dig.
Bilden är från nyårsaftonen som firades med och hos Johannes. Jag är verkligen så lycklig med dig. Jag hoppas att du känner det och förstår det, hjärtat.
Jag längtar tillbaka till London. Och jag längtar till Lund också. Inte förrän den 20/2 kommer jag att få träffa mitt hjärta. Det är skönt att längta dock.
Jag håller på att grädda kladdkaka så jag ska springa i väg snart. Jag utlovade dock en uppdatering så här är den :)
Julen och nyåret var det bästa någonsin, helt utan tråkigheter. På julafton sjöng jag i kyrkan med Living Spirit och deltog i det Alternativa Julfirandet på församlingsgården. Det var mycket trevligt och så efter kl 16 firade jag hemma med mamma och pappa. I övrigt var vi jag och Johannes i stugan och även om vi båda borde ha pluggat under julen avstod vi och ingen av oss ångrar det (tror jag i alla fall, jag vet att jag inte gör det). Att få vara med Johannes förgyller mitt liv och min tillvaro på ett sätt som jag inte trodde någon kunde. Jag älskar dig.
Bilden är från nyårsaftonen som firades med och hos Johannes. Jag är verkligen så lycklig med dig. Jag hoppas att du känner det och förstår det, hjärtat.