En dag utan solsken är, du vet, natt.
Som om jag inte var balsamerad mitt i smärtan. Fick ingen distans utan vandrade bara vidare med öppna sår som inte baddats med sprit. Men nu, nu äntligen tror jag att jag kan se livet som det verkligen är. Det är ju bra. Jag vet ju det. Jag har bara haft problem med att se det innan.
Visst kan det vara svårt, kanske näst intill omöjligt men det ska gå. Det finns ingen mening med att räkna stygn och jämföra ärr. Varje själ har sin strid, men någon gång måste den ta slut. Livet är fullt med toppar och dalar, jag måste bara bli bättre på att hantera när saker inte blir som de skulle. De gånger jag stannat när jag borde fortsatt och de gånger jag fortsatt när jag borde stannat upp.
De senaste månaderna har verkligen tärt på mig. Så är det och jag presenterar sanningen som den är. Men jag har funnit stabilitet i vänner, i skolan som jag känner är rätt, relationen med mamma har löst sig efter ett långt samtal om hur saker och ting känns för mig. Jag tror att hon förstått. Kontrollbehov har vi väl alla, men hon har insett att hennes inte är normalt. Jag är snart 21 och borde kunna göra vad jag vill, och även om jag förstår att det kommer vara svårt så länge jag bor här hemma så tror jag att en liten förändring skett. Jag vet inte vad jag hade gjort utan min pappa. Undergång hade kanske legat nära till hands.
Låt bli mig
Låt mig bli
HEL
Arbete inför sommaren är sökt och jag funderar på att söka sommarkyrkan igen. Även om jag varit med två gånger och kanske egentligen borde lämna plats åt någon annan. Men det är värt ett försök!
Nu måste jag fortsätta plugga. Ska lämna in en uppsats i morgon och är inte riktigt klar än, men nästan .
"Du har ett ansvar i livet: att älska dig själv, så gott du kan. Det är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag, och din enda möjlighet. Ingen annan än du själv är skyldig att göra dig lycklig."
Visst kan det vara svårt, kanske näst intill omöjligt men det ska gå. Det finns ingen mening med att räkna stygn och jämföra ärr. Varje själ har sin strid, men någon gång måste den ta slut. Livet är fullt med toppar och dalar, jag måste bara bli bättre på att hantera när saker inte blir som de skulle. De gånger jag stannat när jag borde fortsatt och de gånger jag fortsatt när jag borde stannat upp.
De senaste månaderna har verkligen tärt på mig. Så är det och jag presenterar sanningen som den är. Men jag har funnit stabilitet i vänner, i skolan som jag känner är rätt, relationen med mamma har löst sig efter ett långt samtal om hur saker och ting känns för mig. Jag tror att hon förstått. Kontrollbehov har vi väl alla, men hon har insett att hennes inte är normalt. Jag är snart 21 och borde kunna göra vad jag vill, och även om jag förstår att det kommer vara svårt så länge jag bor här hemma så tror jag att en liten förändring skett. Jag vet inte vad jag hade gjort utan min pappa. Undergång hade kanske legat nära till hands.
Låt bli mig
Låt mig bli
HEL
Arbete inför sommaren är sökt och jag funderar på att söka sommarkyrkan igen. Även om jag varit med två gånger och kanske egentligen borde lämna plats åt någon annan. Men det är värt ett försök!
Nu måste jag fortsätta plugga. Ska lämna in en uppsats i morgon och är inte riktigt klar än, men nästan .
Kommentarer
Trackback