Reshaped

Idag känns det tungt. Nästan obeskrivligt. Jag är rädd för hösten, jag är rädd för mörkret även fast jag älskar denna årstid. Är rädd för ensamheten som är så påtaglig nu. Ensam. Jag smakar på ordet. Är det vad jag är? Ensam. Ett ental.
Kanske.

I morgon börjar skolan. Det känns ganska roligt trots allt. Synd bara att jag inte  mår riktigt bra. Men det ska bli förändringar. Ska verkligen kämpa för att förändra mina tankegångar och bli mer positiv, för just nu, ser jag bara mörker.



"Min vän, du är ej längre ensam. Ikväll finns någon där hos dig ,
som känner all din ängslan, som känner varje önskning, ja varenda
liten tanke du har tänkt. Gud finns hos dig ikväll. Min vän, var inte rädd
för mörkret, för Gud blir kvar hos dig i natt, och skyddar dig mot fasor,
är nära när du sover. Gud har drömt varenda dröm du nånsin drömt. Gud
finns hos dig i natt, min vän. Ikväll finns någon där hos dig."


Jag måste lita på det. Att jag inte är ensam, även om det känns så ibland.






Godnatt.