Som du kanske redan hört.

Som du kanske redan vet, är jag hos dig igen.
Jag försvann en stund på vägen, men jag saknade dig och dina sinnen.
Det har varit tungt, svart och grått
Jag är frusen och har varit det sedan livet sköljde över oss och vi glömde våra minnen

Som du kanske redan har förstått, så är jag oslagbar.
Jag drar hellre vidare framåt mot min vilja än vänder om

Du har känslorna kvar
Dom här väggarna rasar mot mig och jag undrar vad det är som händer

Jag har mina moln
Du kan inte skingra dom
Du kan inte heller låta dom vara

Har du hittat rätt? Kan jag höra ditt skratt? Kan du, som jag, leva vid en brant med ena foten över kanten?



image44


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback