Att orka

Glömmer vem jag verkligen är
Låst av allt jag måste och borde
Instängd i min otillräcklighet
Bakom rädslan för allt jag aldrig gjorde


Den enda människa som kan göra mig säker är Johannes och han är tyvärr inte här. Och även om han förändrar mycket genom telefonsamtal, kan jag ändå inte riktigt få bort känslan av otillräcklighet och rädsla. Hur ska jag klara av skolan när allt i mig bara säger "Nej!".

Utan honom glömmer jag vem jag är.
Utan honom glömmer jag hur bra jag kan må. Och framför allt så glömmer jag vad jag är värd, känner mig idag fullständigt värdelös. Det känns som om jag är korkad. Jag har fastnat i studierna.

Varför ska jag känna såhär...
Det är ju helt orimligt. Men jag måste väl bara härda ut. Det måste väl gå över någon gång?




Det är förhoppningsvis bara en tillfällig svacka.

Bunden i ett nät av prestationer
Kvävd tills all min egen kraft är slut
Sjunker under ytan av mig själv

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback